Min angelägenhet [...] är i lika hög grad att
föreställa mig en buddhistisk sekularitet
som att föreställa mig en sekulär buddhism.
Stephen Batchelor.
After Buddhism, 2015.
Sidan 20. Min översättning.
...med utgångspunkt i Stephen Bachelors bok After Buddhism (2015)
Stephen Batchelors sekulära perspektiv på buddhism har mycket gemensamt med annan buddhism, men det finns även avgörande skillnader i synsätt och praktik. Det ger kanske en skev bild att här bara fokusera på skillnaderna, men det kan man ju försöka ha i åtanke när man läser. Jag som sympatiserar med det mesta i Batchelors tankevärld kan å andra sidan inte undvika att återkommande bli varse radikala skillnader när jag möter buddhism på annat håll.
Till stora delar består nedan av valda stycken ur boken 'After Buddhism' där Batchelor berör exempelvis sekulär dharma, återfödelse och karma, mening och mål, lidandets ställning, samt meditation. Översättningarna från engelska till svenska är gjorda av mig.
Detta är förmodligen ofta kännetecknande för en sekulär buddhist idag:
"Dessa spirituella nomader tenderar att informera sig mer genom buddhismens spektrum av skrifter och podcasts, än genom en lärare inom en viss riktning. Deras känsla av att tillhöra en gemenskap kan ha sin grund i det virtuella mer än i det faktiska. När de träffas personligen är det lika sannolikt att det blir vardagsrummet i en lägenhet någonstans i en stad, som i ett buddhistcenter. Även om de är på sin vakt mot oflexibla övertygelser, okritisk hängivenhet och patriarkaliska institutioner inom buddhistisk religion, kan de likväl värdesätta möjligheter och fördelar med utbildning som erbjuds av mer traditionella grupper." (Sidan 320)
Om återfödelse och karma:
Det är ett välkänt faktum att Batchelor inte tillskriver tankar om återfödelse och karma (särskilt inte 'karma som en allomfattande ödestro kopplad till läran om återfödelse') någon stor betydelse för utmaningarna Buddha formulerade och antog. När Buddhas uppvaknande beskrivs i sutran On Fear and Dread, menar Batchelor att det är först med den tredje nattens insikt som Buddha formulerar vad som är unikt och specifikt för ett buddhistiskt uppvaknande. Den första och andra nattens insikter handlar endast om särskilda andliga förmågor (iddhi); Buddha kunde se sina tidigare liv och hur olika varelsers handlingar ledde till ett visst öde. Denna sortens förmågor tillskrivs ingen central betydelse i Buddhas tal om frigörelse. Det är först när Buddha under den tredje natten "förstår dukkha, uppkomst, upphörande och vägen", som Buddha ger oss redskap typiska för hans lära, menar Batchelor (Sidan 302).
Att Buddha sägs ha 'skådat sanningar' gällande återfödelse och karma, som i sutran On Fear and Dread, passar enligt Batchelor in i det metafysiska ramverk som fanns på Buddhas tid. Tron på återfödelse och karma var utbredda kulturella föreställningar. Batchelor ifrågasätter inte att Buddha delade dessa föreställningar. Det han ifrågasätter är dessa föreställningars relation till Buddhas kärnbudskap. Enligt Batchelor står och faller inte Buddhas lära med idéerna om återfödelse och karma; dharmas logik förblir sammanhängande, begriplig och användbar.
Att Buddha för övrigt påstods äga ett sanningsskådande vetande, med andra ord ett slags gudomligt öga, "tjänade syftet för dem som strävade efter att höja honom bortom enbart mänsklig status till något kvasi-gudomligt", enligt Batchelor (Sidan 302).
I den mån idén om återfödelse lever kvar i Batchelors sekulära tolkning handlar det om att återfödelse står som symbol för våra mänskliga upprepningar, våra vanemässiga reaktiva mönster och att vi på olika vis går runt i cirklar (Se sidan 306).
Finns det skillnader gällande mening och mål i utövandet av dharma?
Här är några exempel på utsnitt där Batchelor belyser denna fråga:
"Enligt buddhistisk ortodoxi leder den åttafaldiga vägen till lidandets fullständiga upphörande genom att föra dödens och återfödelsens kretslopp till ett slut. I kontrast till detta leder här [syftar på 'Batchelors sekulära position'] den åttafaldiga vägen till en stads födelse: ett samarbetsinriktat medborgerligt liv i denna värld." (Sidan 89)
"Dharmas mål [för en ortodox buddhist] blir att uppnå det fullständiga upphörandet av lidande, av födelse, sjukdom, åldrande och död, istället för kultiverandet av en integrerande livsstil. Vad som började som en fyrfaldig utmaning för att komma tillrätta med dukkha, muterade till en fyrdelad metafysik för att förklara och övervinna dukkha. En praktik för att möjliggöra liv att frodas blev till en teori för att leda liv till en ände ("a theory for bringing life to an end")." (Sidan 125)
"För en ortodox buddhist är det högsta goda ett transcendent nirvanatillstånd placerat bortom den villkorade och betingade världen; för icke-ortodoxa, sekulära utövare, är det högsta goda 'det mänskliga frodandets åttafaldiga väg' ("the eightfold path of human flourishing"), en väg som härrör ur nirvanas inomvärldsliga tillstånd. Med den fyrfaldiga utmaningens språk, betonar en transcendent lära (dharma) erfarenheten då reaktivitet upphör (tredje utmaningen), medan en inomvärldslig lära betonar kultiverandet av ett sätt att leva (fjärde utmaningen). Vilken än ens utgångspunkt är, behöver man anta båda utmaningarna; skillnaden ligger i hur man förstår relationen mellan dem. Transcendentalister betraktar kultiverandet av vägen som en förutsättning för att uppnå nirvana; sekularister betraktar nirvanaerfarenheten som en förutsättning för kultivering av vägen." (Sidan 307)
Förmodligen är de flesta ortodoxa buddhister - vilka dessa nu än är - mer tvetydiga i fråga om att å ena sidan bejaka liv och å andra sidan att vilja en slags utplåning (död) än vad Batchelor låter påskina i citaten ovan. Om jag har förstått det rätt undersöker Grace Burford theravadabuddhismens självmotsägelser angående detta i sin bok Desire, Death and Goodness från 1991. (Boken är förlagsslut och väldigt dyr att köpa begagnad. Jag ska ändå försöka få tag på den.)
Batchelor om meditation:
"Meditation härrör ur och kulminerar i det dagligt sublima. Jag har lite intresse av att uppnå tillstånd av ihållande koncentration i vilken erfarenhetens sinnliga rikhet är ersatt av ren introspektiv hänryckning. Jag har inget intresse av att recitera mantran, visualisera Buddhas eller mandalas, nå utanför-kroppen-upplevelser, läsa andra människors tankar, praktisera klarsynt drömmande, eller kanalisera psykiska energier genom chakras, än mindre låta mitt medvetande bli absorberat i det Obetingades transcendenta perfektion. Meditation handlar om att omfamna vad som händer denna organism när den kommer i kontakt med sin omgivning i detta ögonblick. Jag avvisar inte mystikens erfarenheter. Jag avvisar endast perspektivet att det mystiska döljs bakom vad som är helt och hållet synbart, att det är något annat än vad som inträffar i tid och rum just nu. Det mystiska transcenderar inte världen utan genomsyrar det. 'Det mystiska är inte hur världen är', noterade Ludwig Wittgenstein 1921, 'utan att den är'." (Sidan 231)
Består livet verkligen av lidande?!
Batchelor skriver vidare att buddhister ofta "insisterar att taṇhā (begär/reaktivitet) är lidandets ursprung" och menar att detta är ett typiskt uttryck för "det metafysiska grundandet av buddhism" (sid 123.) Han skriver:
"Begär är lidandets ursprung' är en metafysisk dogm som i sitt slag inte är olik dogmen 'Gud skapade himlen och jorden'. Den gör anspråk på att upprätta en fundamental sanning om källan till all erfarenhet [eftersom dukkha står för allt i livet som har relation till födelse, åldrande, sjukdom och död. Min anmärkn.], en sanning som är omöjlig att antingen verifiera eller falsifiera. När buddhism blev en indisk religion, blev denna dogm en av dess huvudsakliga grundsatser". (sid 124)Att begär är lidandets ursprung brukar som sagt hävdas med hänvisning till den första av Buddhas så kallat 'ädla sanningar'. Batchelor erbjuder en annan läsning av denna sanning genom att ge oss en alternativ översättning, främst genom att fokusera på uttrycket 'dukkha samudaya' (pali). Batchelor förklarar:
"Om Gotama verkligen hade velat deklarera att begär är orsaken till lidande, varför använde han då inte termer som hetu eller paccaya, de vanliga orden på pali för 'orsak' och 'tillstånd/skick'? Det enda tillfället samudaya används i en orsaksbunden mening i palikanon verkar vara i uttrycket 'begär är lidandets ursprung'. I andra passager används termen till att betyda raka motsatsen" (sid 123-124).För att belysa att samudaya ofta betyder motsatsen till 'orsak/ursprung' pekar Batchelor på ett ställe i palikanon där den gängse engelskspråkiga översättningen är 'frukter', det vill säga 'resultaten' av något. För Batchelor betyder dukkha samudaya därför att något 'uppkommer som ett resultat' av 'dukkha'. Istället för att vara orsaken blir då 'taṇhā', våra begär och vår reaktivitet mänskliga uttryck som blir till i relation till våra upplevelser av otillfredsställdhet och lidande. Taṇhā (vår reaktivitet) blir således sammanfattningsvis dukkhas frukter, ett resultat av dukkha istället för 'ursprunget och källan till allt lidande i världen'.
Vårt möte med dukkha i varje nu - vårt möte med lidande, med förgänglighet och flyktighet - blir därmed avgörande för hur vi människor kommer till uttryck och för hur resultaten av våra liv blir. Detta sätt att tänka är egentligen inte unikt för Batchelors tolkning av dharma. Att tänka att vårt förhållningssätt och vårt sätt att hantera lidande och förgänglighet formar våra liv, eller att begär kan växa ur en känsla av otillfredsställelse, är vanliga tankegångar i de flesta buddhistiska traditioner, även då vi finner en annan inställning till de så kallat ädla sanningarna. Synsättet är ju heller inte unikt för buddhistiska åskådningar.
Läs gärna mer om detta ämne genom att 'klicka här'.
Presentation av en buddhism på mänsklig grund:
"Buddhistiska centers visar sig vara precis lika benägna att hamna i maktkamper, sexskandaler, och utnyttjande av ekonomiska tillgångar som vilken annan mänsklig institution som helst. Och buddhistiska "mästare" blir rutinmässigt exponerade som innehavare av rastlös sexualdrift ("libido") och karaktärsbrist ("feet of clay"). Om vi blir chockade och besvikna av sådana avslöjanden hyser vi en idealistisk syn på buddhism. Det är det första man kan konstatera. Genom att acceptera buddhismens oreflekterade ("unselfconscious") retorik om dess uppvaknade lärare, rena härstamningar ("pure lineages"), och meditationer som garanterar upplysning, riskerar vi att bereda oss antingen smärtsam besvikelse eller alltmer utvecklade former av rättfärdigande och förnekelse.
Jag föreslår inte cynism. Allt jag vill påpeka är att buddhistiska institutioner och lärare är mänskliga och föremål för mänskliga misslyckanden. I detta hänseende är buddhism på inget sätt annorlunda andra religioner. Men det kan lura västerlänningar - förvirrade av dess nyhet och annorlundahet ("unfamiliarity") - att tro att den har undvikit förstening och den korruption som tenderar att sippra in i varenda etablerad sammanslutning som har kommit att ta sin auktoritet för given. Endast genom att ta ner buddhismen från dess romantiska piedestal och föra den tillbaks till jorden kan vi ge oss en chans att föreställa oss vilken sorts kultur som dharma kan vara kapabel att framkalla i en sekulär värld som tröttnat på karismatiska präster och oflexibla dogmer." (Sidan 319-320)
Några punkter ur Batchelors tio teser om sekulär dharma:
¤ En sekulär buddhist är en person som är engagerad i utövandet av dharma endast för den här världens skull. (Punkt 1)
¤ Dharma tjänar människors behov i specifika tider och på specifika platser. Varje form dharma antar är en flyktig mänsklig skapelse, tillfällig uppå de historiska, kulturella, sociala och ekonomiska villkor som genererade den. (Punkt 5)
¤ Utövaren hedrar dharma-undervisningen som har förmedlats vidare genom olika traditioner, samtidigt som man tar till sig dessa på ett kreativt sätt passande världen så som den är nu. (Punkt 6)
¤ Gemenskapen av utövare är formad av självbestämmande personer som ömsesidigt stödjer varandra i kultiverandet av deras vägar. I detta nätverk av likasinnade individer, respekterar medlemmar alla medlemmars jämställdhet/likställdhet under det att de hedrar den specifika kunskap och expertis som varje person för med sig. (Punkt 7)
(Sidan 321)
Här är exempel på grupper där Batchelors tankar kommit till uttryck:
Sverige, Lund: http://lundssekularameditationsgrupp.weebly.com/
Nya Zeeland: http://secularbuddhism.org.nz/
Andra inlägg på denna blogg som handlar om sekulär dharma/buddhism:
John Peacock om sekulär buddhism
Dale S Wright, en sekulär buddhist?
Vad kan menas med termen 'sekulär'?
Buddha gjorde tvärtom
Gotamas vision
Fyra utmaningar
Vad har buddhism i västerländsk tappning att säga?
Halvsanningar vs sanningar
Att frodas och blomstra?!
Etikettera sin livsfilosofi?
Hur kan vi förstå reaktivitet, responsivitet och lidande ur ett buddhistiskt perspektiv?
Thurfjell om svenskars inställning till buddhism
Buddhist i knorrens tecken
Buddhistiska koordinater
Gotama, en människa?!
Nirvāna, en färdighet?
Buddhism och nihilism(-er)
Ressentiment?
