nirvāna, bara en färdighet?

"Målet med Buddhas undervisning är att oavbrutet och omsorgsfullt föra utövaren mot utvecklandet av en enskild färdighet: nirvāna (Pali: nibbāna) - förmågan att lösgöra sig från vanor och egenskaper som skapar bedrövelse, nöd och elände, förmågan att låta allt detta passera. Jag kan höra en kör av bekymmersfulla frågetecken: 'Detta nirvāna, den buddhistiska vägens summum bonum, är det bara en färdighet? Är det inte en supermänniskas bedrift, som att prata med Gud eller tränga igenom verklighetens slöja, uppnåbart endast för de största spirituella virtuoserna? Att lära sig ett främmande språk kräver färdighet. Att bygga ett skåp kräver färdighet. Att göra en chokladfudgekaka kräver färdighet. Kan nirvāna verkligen kategoriseras som mänsklig färdighet? Prova ett experiment. Läs suttorna i denna bok som om de var grammatik, instruktionsmanualer, eller recept. Läs dem alltså som om de försåg oss med konkretiserbara riktningar vilka för med sig ett faktiskt resultat. Notera för dig själv huruvida föreställningar som 'andlig', 'religiös', 'transcendent' eller liknande tillämpas, eller om det hela rör sig om gammalmodig vedermöda, en fråga om ansträngning, arbete, utövande, kultivering och utveckling. En läsare som möter några fina ord på en boksida kanske får en känsla av 'andlig friskhet' för en stund, men inte förrän 'mödosam färdighet' blir den verksamma termen, istället för 'andlig friskhet', kommer han eller hon förbli 'som en koherde som räknar andras kor', som Buddha uttrycker det (Dhammapada 19), saker och ting blir gemytlig-gjorda men inte genom-arbetade."

Glenn Wallis

Hämtat ur boken Basic teachings of the Buddha, 2007. Sidan xl. Min översättning.