söndag 22 april 2018

Jason Siff - Thought are not the enemy: del I



I mitt intresse för buddhistisk meditation har jag försökt finna personer vars böcker, föreläsningar och praktiker kan utveckla, levandegöra, utmana och fungera tillsammans med mina filosofiska tankegångar, min livsfilosofi. Den egna meditationspraktiken, som jag vill ska ta en tydligare form, bör alltså vara funktionell och kunna utgöra en väsentlig del i förverkligandet av en sekulärt präglad levnadskonst, där buddhism är en av flera inspirationer. Den får gärna utmana och vidareutveckla, förskjuta och förändra mina filosofiska tankegångar, men meditationspraktiken å ena sidan och de filosofiska tankegångarna å andra sidan, får inte resultera i en ofruktbar krock där saker och ting hamnar i låst läge på grund av för stora avstånd och skillnader. Det måste gå att koppla ihop den praktiskt inriktade kontemplativa praktiken med de värden man annars omhuldar, även om jag inte kräver ett fullständigt harmoniskt förhållande.

För stora avstånd blir det om den aktuella meditationspraktiken inriktar sig på en slags "ren erfarenhet" med anspråk på att man kan få tillgång till något fullt ut sant, eller till vad som är objektivt rätt att göra. I mitt fall blir det vidare en ofruktbar krock om man i meditation ska ta sikte på något bortom denna värld, om man riktar in sig på en transcendent verklighet, ett översinnligt tillstånd eller andliga nivåer av fulländning. Jag kan heller inte för egen del finna det rimligt att försöka bli fri från allt lidande och att sträva efter att bli fri från ett kretslopp av återfödelser. Därtill tycker jag det är synd när meditation reduceras och inskränks till att vara en fråga om avslappning, återhämtning och myspys.

En av de personer som bäst svarat upp på min egen färdriktning är meditationsläraren Jason Siff. Han har utvecklat vad han kallar Recollective Awareness meditation. Hans undervisning utgör en välgörande kritik av etablerade föreställningar om meditation. Han vågar titta kritiskt på egna erfarenheter av meditation, erfarenheter han erövrat i mer traditionella sammanhang, han vågar tänka nytt och prova nya grepp. Hans anvisningar ligger ofta i linje med buddhistisk tradition, men ibland synliggör han oförenliga motsägelser inom traditionen och föreslår att man kan ordna klassiskt buddhistiska värden på andra sätt, med andra konsekvenser som följd. Jag har i andra meditationssammanhang funnit uppmaningar och anvisningar som liknar Siffs, men finner att Siff radikaliserat och lyft fram dem på ett annat och mer kraftfullt sätt. Det gäller framförallt hans anvisningar och inställning om 'tankar' i meditation.

En annan styrka med Siffs inställning och undervisning - i alla fall är det intrycket jag får i hans böcker - är att han inte spelar ett spel där du ska förlita dig på honom, eller någon annan, som sanningssägare och auktoritet. Han ber dig aldrig att lämna en övertygelse eller lära, och när han erbjuder ett nytt perspektiv vill han att du ska överväga det utifrån eget omdöme och utifrån egen erfarenhet. Dessutom anstränger han sig för att synliggöra dolda förgivettaganden för att lägga dem på bordet, så att var och en ska kunna se vad som står på spel och vilka värden som dominerar i den aktuella situationen.

I ett tidigare inlägg presenterar jag utdrag ur hans bok Unlearning meditation (2010). Nedan presenterar jag nu några utdrag från hans bok Thoughts are not the enemy (2014). Tillsammans kan dessa utdrag förhoppningsvis ge inblick i Siffs undervisning och i hur han resonerar. För översättningen ansvarar jag. Siffrorna är sidoangivelser.



Thoughts are not the enemy - an innovative approach to meditation practice 

ix

Här i denna bok läser du om ett sätt att närma dig meditation som utvecklades ur mitt eget praktiserande av mindfulnessmeditation på åttiotalet som buddhistisk munk i Sri Lanka. Ytligt betraktat fokuserar mitt sätt på att utveckla en större medvetenhet om tankar i meditation, men kärnan i denna riktning består i att forma en bred medvetenhet och lyhördhet för allt som pågår i meditation: förnimmelser, sinnliga intryck, känslor, andning, kroppslig medvetenhet, minnen, intentioner, mentala bilder och tankar så klart.


2, 3

Generellt sett verkar det finnas två typer av tankar som vi inte vill ha då vi sitter i meditation. En typ har att göra med tankarnas innehåll, med idén om att vissa tankar är oacceptabla för vem som än mediterar. Även utanför meditation kan de anses vara ondskefulla, syndfulla eller ohälsosamma.

Den andra typen av tankar som vi kanske inte vill ha under meditation anses vara oacceptabla med hänseende till deras process: de pågår och pågår utan att leda någonvart, och än värre; de kommer vanligtvis tillbaka, även efter ett långt uppehåll. Detta kan meditationsutövare hänvisa till som 'diskursivt tänkande', eller i nedsättande ordalag som 'tankemässigt pladder', eller med metaforen 'monkey mind'.


6

Jag undervisar inte om upplysning eller något annat optimalt mentalt tillstånd, eftersom det skulle stå i motsättning till vad jag värdesätter högst ifråga om att utöva meditation: medvetenhet om alla slags mentala tillstånd.


8

När du är vänlig mot din stränghet, kan det hända att du upptäcker att du blir intresserad av den.


8

När vi utövar meditation försöker vi ofta styra vårt sinne så att det ska uppträda på annat vis och så att vi därefter kan lära känna det. Men kanske låter vi inte det agera ut tillräckligt, utan trycker till det alltför snabbt, alltför kraftfullt, utan att ge det en chans att komma till uttryck.


9

Det finns ingen teknik, ingen strategi, för hur man uppmärksammar tankar i meditation. Allt tekniker gör är antingen att hindra tankarna eller handskas med dem på något sätt. Även en teknik för att observera dina tankar behöver i realiteten inte innebära att du ger dem uppmärksamhet, utan snarare kan tekniken främja en slags distans till dem. Det beror på att meditationstekniker behandlar tankar som problem. När tänkande inte är ett problem i meditation, då kan vi bli mer medvetna om dem på ett naturligt sätt.


10

Men om du blir överväldigad av vissa tankar eller känslor, kan du alltid rikta din uppmärksamhet mot något som du upplever som stabiliserande. Jag skulle föreslå att du riktar din uppmärksamhet på din stillasittande kropp, mer specifikt på dina händer som vilar i ditt knä, eller dina fötter och ben som vidrör golvet, din matta eller din stol. Men fortsätt inte att ha din uppmärksamhet där - använd det istället som ett viloställe och låt sedan tankarna och känslorna som var överväldigande komma tillbaks om de vill.


10

Ett betydelsefullt särdrag i detta sätt att närma sig meditation är val. Det finns många tillfällen i din meditation där du kan göra ett val. Istället för att alltid göra samma val, som att alltid föra tillbaka din uppmärksamhet på din andning, kan du göra val du inte gjort förut i din meditation.


11

Hon frågar, "Du säger att tillåta tänkande kommer leda till mindre tänkande. Men när en tanke framkallar en annan, leder inte det till mer tänkande?"
   När en person ställer en fråga grundad i personens egen observation utifrån hans eller hennes erfarenhet är jag den siste att argumentera emot.
   "Det är en bra fråga", svarar jag. "Det är sant att en tanke kan framkalla en annan och driva ditt tänkande vidare, vilket leder till mer tänkande. Vad jag talar om är att skapa ett inre mentalt rum där det i ett vidare perspektiv blir mindre tänkande. De flesta praktiker siktar in sig på att minska eller göra slut på tänkandet i stunden. Detta är den tveksamma utgångspunkten i många meditationsinstruktioner - de är till för att åstadkomma något meddetsamma, med ens du använder dem - medan det närmandesätt jag beskrivit drar nytta av att odla särskilda mentala egenskaper som över tid kommer minska tänkande."


14

[Hon frågar:] "Men jag kan inte se hur detta att bli intresserad av alldagliga tankar leder någonvart. Borde inte dessa tankar bara noteras och överges?"
   Jag svarar, "Om du inte har låtit alldagliga tankar fortgå i din meditation, skulle du kunna experimentera med att tillåta och följa sådana tankar. När sådana tankar noteras finns där ofta ett värdeomdöme fäst på dem: 'de är värdelösa', 'de leder ingenvart', eller 'de är bortkastad tid'. Det enda sättet att upptäcka om detta är sant är att experimentera med att tillåta dem. Du kanske inte kommer kunna tillåta vissa världsliga eller alldagliga tankegångar fullt ut, men det kanske finns andra där du kan. Starta då med dessa."


15

Med ett utforskande utan slutmål, blir behovet av slutlig lösning, av att nå en insikt eller ett förverkligande inte aktuellt.


16

"Jag lider av tvångsmässigt tänkande", säger hon till mig, "och jag har aldrig lyckats meditera en längre tid utan att jag blivit plågad av oönskade tankar. Har du något råd till mig?"
   "Brukar du vanligtvis börja en sittning med att rikta din uppmärksamhet på din andning?"
   "Ja det är så jag har blivit undervisad."
   "Försök att inte göra det på ett tag. Bara ge dig hän i meditationen med de tankar du har. Lyssna till tonen på dina tankars röst när det blir tvångsmässigt, tankarnas rytm, och den sinnesstämning och inställning som finns i och runt tankarna. Var varsam med dina tankar. Det är helt i sin ordning att tänka dessa tankar i meditation."
   "Vad händer om jag blir överväldigad av dem?"
   "Jag förstår att du är rädd för att tankarna ska fortsätta för länge och för att de ska bli intensiva. Erkänn och bekräfta den rädslan och var vänlig mot den. Det är okej att ha dessa tankar medan du mediterar och att göra dem till en del i din meditation, hellre än till något att göra sig av med."
   "Kommer de försvinna?"
   "Det vet jag inte", säger jag uppriktigt. "Vad jag vet är att du kommer att bli mindre i opposition till dem och att du kommer finna ditt eget sätt att vara med dem."


19

Som tydligast manifesterar känslorna sig i röstens ton, inställningen och attityden som finns i det tänkande som kommit till uttryck. Den kommer inte alltid att vara din egen [ton eller attityd]. Du kan fokusera på tonen i rösten, rytmen i orden och fraserna, ordvalen. En emotion i en tankekedja är inte en icke förkroppsligad känsla - den är sammansmält med en person som antingen är du eller någon annan som har trätt in i ditt huvud (inte bokstavligt, men det kan kännas som om den personen talade i dina tankar).


20

Detta är vad som händer i meditation: vi tenderar att uppleva yttre röster som inre.


20

Vi vet alla hur man gör när man är lat, men många av oss har för mycket skuldkänslor kring det. Om det stämmer på dig behöver du bli mer passiv i förhållande till tankar och känslor - gör inget med dem. Tillåt dig vara lat för omväxlings skull, var lat, ofokuserad, odisciplinerad, passiv. Det är på detta vis som du lär dig att vara mottaglig för ditt sinne som det är.


20

Det är mer troligt att du inte kommer att acceptera många av dina tankar och känslor. Men du kanske lär dig att tolerera några av tankarna och känslorna du inte kan acceptera. Det är därför som jag föredrar ordet tolerera när man talar om att bli mottaglig och öppen för ens upplevelse. Det är realistiskt att vi blir mer toleranta, vilket innebär att förmå sitta med svåra känslor och likväl vilja fäkta bort dem eller komma igenom dem.


36

Efter en meditationsstund är över och när du reflekterar tillbaka på den, kan det hända att du lägger märke till hur lite du kontrollerade eller manipulerade dina tankar under meditationen, och ändå stillade sig ditt sinne och du blev mer medveten om ditt tänkande. Det kanske slår dig som märkligt att det är detta som händer, eftersom varje meditationsinstruktion som folk får höra lovar att de kommer att minska eller avlägsna tänkande genom att rikta uppmärksamheten på något annat än tankar.


37

En viktig aspekt i denna process om att öppna upp för tankar är ditt motstånd för att göra det. Vad jag har sett upprepa sig är att folk försöker ta sig igenom sitt motstånd för tänkande i meditation genom att intala sig själva att det är okej att tänka i meditation. Det kan hjälpa, men det tar dig inte längre än så. Du behöver titta på tankarna som talar om för dig att du inte ska ha några tankar. Dessa är vanligtvis negativa tankar om tankar i meditation; de får dig att tänka att du ska kontrollera dina tankar, tänka olika tankar, stoppa dina tankar. Låt dessa [negativa] tankar pågå och var vänlig mot dem. Då öppnar du upp för dina negativa tankar om tänkande i meditation och ditt motstånd kommer minska. När det gäller tänkande har du alltid att göra med en rörlig och föränderlig måltavla.


40

Att öppna upp för underliga upplevelser är ett framträdande tema i en öppen meditationspraktik, och det kan hända att du blir tagen av mångfalden av ovanliga upplevelser när du mediterar på detta vis.


47

[Om intervjuprocesser:] Men huvudlinjen är alltid vad du kan minnas från din meditation, så även om intervjun framskrider in i andra områden av din meditationspraktik, exempelvis dina uppfattningar om meditation eller värden rörande det, kommer vi tillbaka till vad som hände när du satt. [...]
   Om till exempel den som utövar meditation tänker på sitt äktenskap, som Jessika gjorde i föregående kapitel, kan intervjun komma in på hur hon var med dessa tankar i sin meditation och vad hon såg rörande sig själv genom att sitta med dem, men vi kommer aldrig in på rådgivning gällande hennes äktenskap, inte heller frågas intima saker om hennes relation.


47

Den sortens meditation som jag beskriver i denna bok kommer hjälpa dig med att sitta med mellanmänskliga problem och utforska dem, men den kommer inte att ordna upp dem till dig.


48

Många som utövar meditation kanske frågar sig värdet med att tala om ett problem med någon, på grund av att de spontant upplevt att de kunnat släppa taget om vissa specifika problem i meditation. Vissa personer kan till och med hävda att eftersom dessa problem försvunnit så har de aldrig riktigt haft någon substans - de var i någon mening inte verkliga. Vilken chock då när någon annan tar upp ett problem du trodde var dött, borta, overkligt! Är du beredd att engagera dig i problemet gällande den andre när det händer, eller är det något du växt ifrån eller lämnat bakom dig?


48

Vi söker en medelväg här, en väg som befinner sig mellan det extrema i ett fullständigt självutlämnande och tystnaden där du tror allt är avklarat och begravt. För egen del är jag benägen att luta åt att vara tyst, likt de flesta som utövar meditation antar jag. Eftersom meditation handlar mycket om att finna lugn och stillhet, attraherar det ofta personer som gillar att hålla relationer lugna och stilla. Meditation attraherar även personer som gillar att arbeta med sig själva ensamma, med en gör-det-själv-inställning ifråga om psykologiskt välmående. Sedan har vi en skälig procent utövare som föredrar att göra vad som helst utom att prata om vad de tänker och känner. Därför behöver vi röra oss mot en medelväg, där jag menar att vi måste finna sätt att ha uppriktiga samtal med andra människor om vad som är väsentligt i våra relationer. En sak vi kan börja med är att ge en uppriktig redogörelse om vad som händer då vi sitter i meditation.


61

Den huvudsakliga konsekvensen av att du etiketterar dina tankar och känslor i meditation är att handlingen då du etiketterar dem en och en kommer att avbryta din tankeprocess, och i och med det hindra ytterligare försök att lära känna dina tankar och känslor så som de skulle fungera obehandlade. Etiketterandet är i sig självt en ny tanke om vad det är du tänker och kan leda till löpande kommentarer till vad du upplever. Detta kan i sin tur leda till identifiering med en sanningssägande observatör. Observatören tänker tankar om vad som pågår och tas för en auktoritet ifråga om vad man upplever, men observatörens tankar, känslor, partiskhet, värden och övertygelser blir aldrig granskade. Ur en sådan här praktik får vi en privilegierad "allvetare på området" som aldrig ifrågasätts; i själva verket ses ofta ett medvetande som vittnar som något stabilt, rent, opåverkat, avskiljt, och försett med ett högre vetande. Därför hör vi aldrig någon som ifrågasätter dess påståenden och omdömen.


62

Vad jag vet finns det i meditationsutövning idag framförallt sex vedertagna sätt att bli medveten om tankar, känslor och mentala tillstånd. Det finns antagligen fler, men följande sex täcker ämnet tillräckligt bra för att vara användbara.
1. Märka, etikettera eller namnge
2. Vittna eller observera
3. Följa en tankekedja tillbaks i tiden
4. Fokusera på en tanke eller känsla
5. Analysera tankar och känslor
6. Utforska en tanke eller känsla genom att ställa frågor om den

64

När en som utövar meditation kommer till mig med frågor om att bli medveten om tankar och känslor genom att lösgöra sig från dem och iaktta dem med jämnmodets fördelaktiga blick, behöver jag ofta gå försiktigt fram. När du är ett så klart vittne till din upplevelse känns det som du har uppnått ett optimalt sätt att praktisera mindfulness. Med denna optimala iakttagande medvetenhet kan du iaktta dina känslor utan att bli fången av dem: du kan se dina tankar passera som moln på en klarblå himmel; och du kan vistas i ett stilla fridfullt tillstånd i perioder. Så vad är egentligen problemet?
   Det finns faktiskt en rad problem med ett tillstånd där du observerar i jämnmod, men inga av dem är uppenbara när du befinner dig i det. När du befinner dig där är allt nära nog perfekt. När du inte befinner dig där kanske ordinära sätt att vara på känns otillfredsställande, eller på sin höjd uthärdliga. Detta avskiljda vittne blir det sanna sättet att vara på, medvetandets essens, eller upplysning. Ett begär att komma tillbaks till detta särskilda sinnestillstånd skapas. Meditation konstrueras som en väg att komma in i detta tillstånd och stanna där längre. Dina ordinära tankar och känslor, och kanske till och med dina relationer med andra, betraktas som världsliga och triviala i jämförelse. [...]

Ett fristående observerande medvetande är en mental konstruktion, vilket innebär att det är ett skapat subjektivt tillstånd. Även detta uppstår och passerar. Någon gång senare uppstår det igen och så försvinner det igen. Det som får det att framstå som objektivt och bestående är förmodan att det hela tiden existerar någonstans. Men det är i verkligheten precis som med våra mer världsliga och ordinära tankar och känslor. På samma sätt som vi går igenom en timme eller två arga över någon förolämpning eller något annat, går vi igenom en period då vi iakttar våra upplevelser på ett icke-dömande och oberört sätt. Vart tar våra tankar och känslor vägen när de försvinner? Vi säger antagligen inte att de existerar i evighet någonstans. Men när ett högre observerande medvetande försvinner, antar förmodligen många som tror på ett sådant medvetande som en objektiv verklighet, att det uppehåller sig någonstans. Vad Buddha uppmanade folk att fråga sig var om [det kan vara så att] medvetandetillstånd ej uppehåller sig någonstans; att de helt enkelt uppkommer när förhållandena är rätt.


65

Om vi återgår till den praktiska sidan av att observera tankar: att skapa en iakttagare eller ett vittne till dina tankar kan hjälpa dig att identifiera vissa tankar som du annars inte kan se för att du är så involverad i dem. Ur den synvinkeln liknar praktiken att pausa en stund och tänka tillbaks på vad du nyss tänkt.


73

Men när var och ett av dessa [sex till antalet] vedertagna sätt att bli medveten om tankar uppkommer på ett naturligt sätt i en öppen meditationsprocess, där de används som temporära tillvägagångssätt för att titta på tankar och förstå dem bättre, kan de alla uppfylla specifika behov som passar användandet av något av dessa sätt. I mina diskussioner med andra meditationslärare genom åren har jag förstått att många av dem funnit att det inte är tillräckligt med att endast iaktta ens upplevelser. Det behövs även något slags utforskande, men inte heller utforskande räcker. Ibland behöver man vända sig till elevens minne och förmåga att reflektera över upplevelser, idéer och handlingar. Med all denna information samlad ur observationer, av att man utforskat och följt orsakskedjor bakåt i tiden, kan där finnas behov av något sätt att analysera, att reda ut och integrera dessa upplevelser och uppfattningar. Så genom att inte förkasta några av de sätt som finns tillbuds för att bli medveten om sinnets olika sätt att verka, kan vi finna det som är passande för det aktuella tillfället, följa det och se vad det leder till. Enligt min erfarenhet av att meditera och som meditationslärare har det varit detta [öppna och inkluderande förhållningssätt] som varit det mest fruktbara.


78

I en öppen meditationspraktik som 'Recollective Awareness' kommer ett liknande skifte ske, där du slutligen riktar in dig på ett gynnsamt och sunt "ämne" efter att du suttit med ihållande, intensiva och ohälsosamma tankar. Men det kommer inte ske genom att du bestämmer dig för vilket ämne det ska bli. Det sker istället genom att du uppmärksammar de gynnsamma och hälsosamma aspekter som redan finns under tiden då du tänker ogynnsamma tankar. Medan du har tankar om att du ogillar någon på grund av något han sagt, kan det vara möjligt att du samtidigt blir medveten om att där finns medkänsla för dig själv och för de ovänliga känslor du har, eller om ett intresse för varför du tänker dessa ovänliga tankar, eller kanske du blir varse det lidande som är inbakat i upprätthållandet av sådana tankar och det lidande som kan komma med handlingar som sker utifrån sådana tankar...


83

Ett av de huvudsakliga syftena med att praktisera medvetenhet om mentala tillstånd är att titta närmre på hur vårt sinne förändras och hur vi identifierar oss med dem, samtidigt som vi också kan se hur de skapas av specifika betingelser och förhållanden.


90

Att notera att du har ett begär och att återföra uppmärksamheten på andningen är inte att undersöka dina begär - det är inte ens en praktik som leder till möjligheten att utforska hur begären kommer till och vad som håller dem vid liv.


98

[Siff uppmanar i sammanhanget till att försöka finna ett ord man tycker beskriver sin upplevelse, eller sina tankegångar bra. Överväg olika synonymer för att finna det ord som ligger närmst det du vill beskriva, sammanfatta och förstå. Undvik att slentrianmässigt använda en buddhistisk vokabulär och vida oprecisa begrepp.]

...etiketterandet av [din upplevelse] som "panik", kan helt enkelt vara ett ord du associerar till för att beskriva din erfarenhet. När vi använder etiketterande på detta vis är det resultatet av vår tolerans och vårt intresse för vår erfarenhet, snarare än ett etiketterande som används i syfte att kontrollera vad vi erfar.
   Synonymer kan således användas för att utforska dina tankar och känslor, medan ord som betecknar en vidare kategori av erfarenheter, som exempelvis 'begär', kan komma i vägen för utforskande. Det enda sättet jag funnit att generella ord som 'begär' eller 'ilska' kan gynna utforskande på, är när man blir nyfiken på vad de betecknar. Vilket betyder att de används mer som en fråga om vad du upplever, än som ett påstående: "Är detta begär?" Vilken slags begär är det i så fall? Hur yttrar det sig? Hur fungerar det? Vad upprätthåller det?"


98

Om ett av Buddhas centrala uttalanden är att man ska kategorisera sina mentala tillstånd i termer av begär, hat och villfarelser och om man kan förmoda att han menar att du inte behöver titta djupare än så, då kan det hända att meditationsutövare känner att de gör rätt i att stanna på ytan ifråga om hur man upplever tankar och känslor. Det kan då hända att de distanserar sig från sina känslomässiga upplevelser genom att använda dessa termer och att de avvisar sina tankar som något som ändå i vilket fall som helst bara är 'villfarelser'.



Gå vidare till "Jason Siff - Thought are not the enemy: del II"

Se även: Unlearning Meditation - Jason Siff

Här finner du Jason Siffs hemsida: recollectiveawareness.org