när vi blir rädda
bygger vi inte sällan
sköldar som försvårar
intimitet och samhörighet
skydd som inte alltid
gör bot på rädslan
skydd som gör
livet mer kringskuret
rädslor om att förlora
trygghet och kontroll
rädslor om att bli ensam
och lämnad solo
rädslor om att inte duga
och ha socialt värde
det jag griper efter kan
glida ur mina händer
när marken under
mina fötter slås undan
skakande händelser
skydd som inte alltid
gör bot på rädslan
skydd som gör
livet mer kringskuret
rädslor om att förlora
trygghet och kontroll
rädslor om att bli ensam
och lämnad solo
rädslor om att inte duga
och ha socialt värde
det jag griper efter kan
glida ur mina händer
när marken under
mina fötter slås undan
skakande händelser
får önskade självbilder
att rämna och falla
vad som blir kvar kan
vara mer än tillräckligt
undra nu när rädslan
klandrar jag, målar
jag in mig i ett hörn,
försöker jag än mer?
går jag till motangrepp,
drar jag mig tillbaka,
nollställer jag mig?
ser jag möjligheten
att vaket säga hej
och möta rädslan?
ser jag att det stora
problemet är att jag
inte vill ha problem?
ser jag mina tillägg,
och ta mig tillbaka till
Innehållet här har kommit till i läsningen av två texter av zenläraren Ezra Bayda:
Bayda, Ezra. The three things we fear most. Tricycle, 2009.
http://www.zencentersandiego.org/files/articles/tricycle2009spring_fear.pdf
Bayda, Ezra. 5 questions that help us wake. Shambhala Sun, 2010.
http://www.zencentersandiego.org/files/articles/SUN2010-5Questions.pdf
vad som blir kvar kan
vara mer än tillräckligt
undra nu när rädslan
kommer här igen
hur den här gången blir
klandrar jag, målar
jag in mig i ett hörn,
försöker jag än mer?
går jag till motangrepp,
drar jag mig tillbaka,
nollställer jag mig?
ser jag möjligheten
att vaket säga hej
och möta rädslan?
ser jag att det stora
problemet är att jag
inte vill ha problem?
ser jag mina tillägg,
att det jag gjort upp
i mitt huvud inte är
vad som utgör nuet?
mina många tillägg i
berättelsernas spinn
allt som jag ser hända
som faktiskt inte sker
denna gångbara fråga:
mina många tillägg i
berättelsernas spinn
allt som jag ser hända
som faktiskt inte sker
denna gångbara fråga:
'vad pågår i detta nu?'
kan den bryta loss mig ur
berättelsernas loopar?
och ta mig tillbaka till
en slags objektivitet
till dukkha och det som
kan få mig att vakna
ser jag att denna
obehagliga situation
är en del av vägen?
att de inblandade är
irriterande Buddhas?
vilka förgivettaganden
vill jag inte släppa?
låter frågorna vila
en stund när
de inte får svar
svarar inte med
ansträngt huvud
'vad är detta?' -
denna hwadu
denna hwadu
är ett sätt att säga
ja till livet, till dukkha
den innebär inte att
jag måste tycka om,
bara att vaket fråga
nyfiken villig att gå
dit mitt ego inte vill
fokusera vadheten
i dess direkta tilltal
utan 'varför detta?'
koreansk hälsning;
great faith!
great doubt!
great courage!
att fråga 'vad' och
se vad vi där finner
bortom platserna
min rädsla råder
mig att inte gå
det fungerar inte
att släppa taget
om känslor jag
inte tycker om
men kan jag låta
min upplevelse
vara när jag
härbargerar den?
Innehållet här har kommit till i läsningen av två texter av zenläraren Ezra Bayda:
Bayda, Ezra. The three things we fear most. Tricycle, 2009.
http://www.zencentersandiego.org/files/articles/tricycle2009spring_fear.pdf
Bayda, Ezra. 5 questions that help us wake. Shambhala Sun, 2010.
http://www.zencentersandiego.org/files/articles/SUN2010-5Questions.pdf
